I och med andra världskriget splittrades många av de amerikanska Lindy Hop trupperna. Många dansare var tvungna att ta värvning. Det var kringresande soldater som introducerade Lindy Hopen i Europa. I många länder blev dock både dansen och musiken snabbt förbjudna eftersom de tillhörde den svarta kulturen och i Europa styrde nazisterna. Ingen kunde dock hindra att det i hemlighet dansades intensivt på jazzklubbar runt om i Europa. När Lindy Hopen kom till Europa på 40-talet började den kallas Jitterbug. Jitterbug användes i USA redan på 30-talet som ett öknamn för Lindy Hop för att beskriva hur dansen såg ut. Jitterbug var ett slangord för att beskriva en alkoholist med tremor och användes i danssammanhang för att avskräcka de vita ungdomarna från att börja dansa den svarta dansen. Det fungerade dock inte speciellt effektivt, snart började dansarna själva kalla sig för ”jitterbugs”.

Efter andra världskriget så delas swingen upp i två olika stilar. 1947 myntas termen Rhythm and Blues. Många R&B låtar bygger på boogie-woogie rytmen som blir populärare under 40-talet. Senare börjar Rythm and Blues att kallas för Jump Blues. Det är även i mitten av 40-talet som Bebopen börjar bli populär. Bebopen passade inte lika bra att dansa Lindy Hop till, utan var mest att lyssna på. Den var också snabbare än swingen och hade inte en lika tydlig melodi. Den nya musiken gjorde att många Lindy Hopare slutade dansa.