De populäraste swingdanserna under 1930-talet var Balboa,
Swing, Shag,
Big Apple och Lindy
Hop. Lindy Hopen började utvecklas i slutet av 20-talet i
Harlem, i New York. Dansen var en sammansmältning av danserna
Charleston, Breakaway och Collegiate. Under 30-talet tog swingen
över musikscenen och många Dixieland band drog sig
tillbaka. Lindy Hopen och swingmusiken utvecklades på sätt
och vis tillsammans. Man tog danssteg från Charleston och
Breakaway men utförde dem på ett sätt som passade
bättre till den nya, mjukare swingiga musiken. Kännetecknande
för Lindy Hop är just bouncet och att man dansar ganska
lågt. Man blandar dans i öppen position med dans i
sluten position.
På 30-talet turnerade flera amerikanska Lindy Hop grupper
och bidrog ytterligare till dansens popularitet. Whitey´s
Lindy Hoppers var den mest kända, med legendariska dansare
som Frankie Manning och Norma Miller. Lindy Hop-gruppen ses i
flera kända dansscener, bland annat i filmerna Hellzapoppin´
(1941) och A Day at the Races (1937).
1935 var året då swingeran som skulle komma att dominera
scenen i ungefär tio är tog sin början. Det är
nu Lindy Hopens utveckling tar ordentlig fart! Fram till 1935
hade exempelvis föraren och följaren båda gjort
ett baksteg (rock-step) i sina swing-outer. Edith Matthews var
den första att byta ut baksteget mot ett twiststeg. Snart
började alla följare göra twistar istället
för baksteg och den blev ett av de kännetecknande stegen
i dansen.
Det var även 1935 som den stora danstävlingen Harvest
Moon Ball anordnades för första gången. Den ägde
rum i Madison Square garden och 20 000 besökare slöt
upp. Det här var första gången som Lindy Hop visades
upp för så många människor på samma
gång. Tävlingen blev början till Lindy Hopens
snabba spridning och popularitet.
1935 vad också året då air-steps introducerades
i Lindy Hopen. Under en annan stor danstävling på Savoy
Ballroom (det största danspalatset) i Harlem, i New York
gjordes ”over the back”. Det var Whitey´s dansare
Frieda Washington och Frankie Manning som gjorde ett steg där
följaren rullar över förarens rygg. Efter den tävlingen
blev alla andra Lindy Hoppare inspirerade och fler och fler nya
air-steps skapades. Anledningen till att man kallade akrobatiken
för air-steps var att rörelserna skulle vara en del
av dansen, precis som alla andra steg och göras i ett flöde
till musiken.